Ingen har nog missat att det blivit inne att springa. Folk köper löparskor, tajts och tajta jackor, och laddar ned appen Runkeeper, med vars hjälp man enkelt kan ladda upp sina löprundor på Facebbok, så att deras vänner ska få dåligt samvete över att de sitter hemma i soffan och tittar på Idol eller Bonde söker fru istället för att trotsa höstkylan och ge sig ut i elljusspåret.
Hur blev det såhär? För några år sedan klagade många på att det var tråkigt att springa, och många av dessa är idag hängivna löpare och Runkeeeper-användare, de kanske t.o.m. har deltagit i ett halvmaraton eller två.
Löpning har blivit en medelklassysselsättning, på samma sätt som surdegsbakning eller korvstoppning. Kanske är det i viss mån en motreaktion mot de allt märkligare motionsformer som kommit de senaste åren. Att springa framstår i jämförelse med bikram yoga och bulgarisk armégymnastik som enkelt och naturligt, på samma sätt som surdegsbrödet.
En del nöjer sig inte heller med att springa i vanliga löparskor, utan springer istället barfota eller iförda speciella barfotaskor, med tår. Även detta anses vara mer naturligt. Skotillverkarna har gått dessa till mötes, och lanserat mer och mer minimalistiska löparskor. De flesta av dessa ser dock ut ungefär som vanliga löparskor.